Jacob

Thailand lämnade helt klart störst intryck på mig, både genom de barn vi träffade i slummen och alla de kvinnor vi fick prata med som är fast i prostitution.

Det förvånade mig att landet som är en så populär turistort har så tragiska scener; ibland mer dolt men också helt öppet bland turiststråken.

Jag drar mig till minnes våren 2006 när arga röster hördes om att bojkotta fotbolls-vm i Tyskland p.g.a den öppna prostitutionen. Kanske dags för folk att ta sig en funderare över Thailand som turistmål?

Trots tsunamin 2004 tror jag mångt fler svenskar sökt sig dit än vad svenska fotbollssupportrar gjort till Tyskland.

De sista 10 dagarna i Phuket fick vi förmånen att hjälpa SHE, Self Help & Empowerment. Tillsammans var vi över 60 ungdomar som kommit dit för att tillsammans gå ner på Bangla Road på kvällarna och berätta för kvinnorna att det finns en väg ut ur prostitutionen!

SHE erbjuder boende, engelsk-undervisning, träning för bageri och hotelljobb, och en mindre lön!

Bara när vi var där fick vi se 7 eller 8 tjejer tacka ja och sluta "jobba i barerna".

Under tiden vi befann oss där var det som mest intensivt med protester från rödskjortorna, det var något som vi aldrig riktigt märkte förutom några rökplymer som steg upp i Bangkok och ett fåtal checkpoints på vägen till flygplatsen. Väl tillbaka i USA befinner vi oss nu på s k Mobile-Team, för att berätta i kyrkor och skolor(!) om vad vi gjort och sett. Just nu är vi i Pittsburgh, Pennsylvania.

Väldigt trevlig stad som vi lämnar imorgon, Kentucky nästa...

Madame Tussauds möter Buddism. Eeh...

Incheon International Airport i Seoul, Sydkorea.

Nätta 14 timmar senare var vi i Atlanta, USA...

First things first - as they say in the US of A.

Förmågan att uppdatera har ju inte visat sig vara min starka sida, jag ursäktar!

Sedan 29 mars har jag nämligen levt i en resväska i Asien, pga av olika skäl har tillgången på internet inte varit optimal och jag har varit konstant svettig. Visst det sistnämnda är ju en klen ursäkt om alls någon, men jag har inte så mycket mer att skylla på, och en skäl eller två skadar ju inte när den (ursäkten alltså) når ut i offentligheten.

Hursomhelst har det varit en otroligt häftig resa, bilderna är ett explock från första halvan av tiden...

Ja. Det var som hemma fast annorlunda.

To be continued!

Omväxling förnöjer, och det är inte bara tomma ord har jag lärt mig den här helgen! I fredags kom Emma och Johannes och plockade upp mig från skolan, det var dags att spendera tiden i Vero Beach där de lever i två veckor till. En väldig mängd frågor han diskuteras, och en hel del ärenden uträttades! Ungdomsmöte, shoppingmalls, Rodeo(!), volleyboll, solande vid poolen och en hel del kaffe inpå småtimmarna. Kort och gått allt en stackars svenne i exil kan behöva efter två månaders lidande i västerlandet!

Tanken var också att vi skulle tagit en tur upp i det blå, men det blev aldrig av då ett av flygplanen på E&J:s skola kraschade i ett bostadskvarter under fredagen. Lite dålig tajming men vi var inte ledsna för det!

Båda piloterna överlevde men planet blev skrot, de träffade ett träd!

Av allt som hände under helgen var Rodeon absolut det som hade mest "ball"-faktor. Innan showen ens hade börjat hade vi sjungit den amerikanska nationalsången och ärat de krigsveteraner som “försvarat vår frihet och hållt våra gränser säkra från fienden”. Allt ackompanjerat av några ivriga fosterlandsälskare uppsuttna på hästar och beväpnade med “ the stars and stripes”  som glatt galopperade runt i halmen. Nationalsången i Kinnarps Arena kommer inte framstå som lika, hmm, helhjärtat nästa gång jag är där.

Någon i arenan som varit i Afghanistan och försvarat vår svenska flagga? Stå upp!

Eller...?

Johannes! Hur gör du?  Hans oklanderliga yttre attribut som vi dödliga

aldrig kommer uppnå, jag tror inte ens morgonfrisyr är en del av hans verklighet!

Här är dom! De finns på riktigt! The cowboys!

Rootbeer, föll mig inte i smaken men vi är glada ändå!

Trogne eller nya läsare, tack att du fortfarande orkar bläddra dig fram till denna unkna blogg som troligtvis uppdateras lika ofta som Göran Greider tvättar håret...Men men, jag kan ju inte avslöja en massa pinsamma detaljer om mitt liv varje dag! Därför kommer en hel laddning bilder och material ur mitt liv från de senaste tre veckorna, plus lite extramaterial. Livet rullar på av bara farten, intensivt är bara förnamnet! Om en månad lyfter jag iväg till Asien, det ska bli otroligt spännande att åka dit, här är man ju så att säga mitt i västvärldens epicentrum så det ska bli intressant att se hur folk (över)lever där över.

Önskar jag kunde skriva mer....

Har hunnit med en väldig massa sen sist. Bakat semlor, besökt Downtown Disneyworld, firat en Walentines day och köpt mina första Raybans. Åh Amerika, du möjligheternas land!

Ur en kulturell synvinkel har jag också insett att:

a) Is till det du dricker är heligt för för average joe (jänkar-svensson),

b) Det här med växthuseffekten inte är lika sant när man stigit ut ur den politiskt korrekta sfären i Sverige.

c) 182 pounds är lika med 82 kilo, vilket i sin tur är lika med min nya vikt.

d) Vita linnen som det på bilden nedan kallas " Wife beaters"

Nåväl, några bilder säger mer än tusen ord...

Stolt ambassadör för den svenska jämställdheten, eeh?

Matt och Jacob kör lite European style här på Hollyberry Road...

Månadens bild:

Jordan, Shauntae och Jacob. "Den amerikanska söderns sjävklara pondus och glamour

möter resultatet direkt sprunget ur landvinningarna inom svensk psykiatrivård i Disneys djupa shoppingdjungel".

Gruppbild från Disney.

Ångest.

Efter en vecka pa plats i Orlando tillsammans med mina homies Jonny och Westley pa Hollyberry road sa borjar vardagen sa sakteliga ta sin form. Har skaffat medlemskap pa ett gym tio minuter fran huset, och hittat mig en mysig loprunda i en exakt fyrkant efter som alla gator ar exakt raka och i rutsystem, det ar precis exakt lika exalterande som det later. Hemmavid ar man ju dock van vid att kanske behova ta ett skutt extra over en hare som fallit offer for en alltfor blodtorstande bilfront. Inte konstigt kanske att blev en aning skraj nar jag nastan trampade pa den farska alligatorn som slutat sin liv i vagkanten!
Livet i skolan ar perfekt, endel tycker att det ar lite val intensivt men jag har sett varre, Lydia vet precis vad jag pratar om...Forsoker fa ta pa en schysst dator, har dock fastnat for Mac efter effektiv indoktrinering av folk man pratat med lite varstans. Vi far se.
Men tills dess far ni halla er till godo med bara text, och tack for alla fina kommentarer, de varmer!
Som en sista uppmaning till dem som ar kvar hemma:
Dra nagra extra attor i snon pa parkeringen utanfor ICA och stod din lokala kebabhak om du bor i Jkpg.
Out.

Hej igen dear friends!
I mandags eftermiddag tog hela grejjen sin borjan, Emma och Johannes gav mig skjuts upp till Orlando vilket i sig skulle kunna kvala in pa Arets Goda Garning-listan, om man nu ar den typen av person som gillar listor. Nu gor jag det, i alla fall...
Precis som en liten grabb som garna fornekar omgivningen att den starka sasen han haller over tacosen inte alls ar stark, intalade jag mig sjalv att jag inte var nervos infor skolstarten. Anda tills vi svangde upp till uppfarten och det var dags att traffa 30 nya pers och inte kunna snacka modersmalet pa ett halvar. Trots den krimiellt dyra kostanden tvingande jag mig sjalv att skicka ivag ett par sms i som ett desperat forsok till medomkan, tack Lydia for ditt fina svar, det varmde=)
Faktum ar att allting overtraffar mina forvantningar just nu, det ar suverant helt enkelt! Lararna ar riktigt bra och har ett beundransvart stort hjarta, det kanns som en stor familj, typ. Antar att det ar lite farligt att vara sa har entusastisk i borjan, men man har helt enkelt ett lite mer positivt sinne har pa andra sidan havet och det ar val lika bra att man tar det till sig direkt=). Maten ar riktigt bara den med, basens grill ar centrumet i matlagningen!

Har ju ocksa blivit varnad for att kaffet har inte alls ar samma sak som hemma, men det jag upplevt hittils har varit rent ut sagt bedrovligt... Far nog aka till Starbucks snart och shotta nagra espressos. 
Och internettillgangen ar sporadisk, ansalange. Hinner inte med mer just nu.  
Auf Widersehen!

Medan Emma var iväg och planerade för Den Stora Nyårsfesten tog Johannes med mig på en mkt gedigen rundtur i Vero Beach! Vi korsade över till andra sidan sundet för att se Atlanten spilla över på den vackra sandstranden där de inte fullt lika vackra (no offense America) jänkarna slagit sig för att idka soldyrkan över sina svullna kroppar. Dock skulle undertecknad kanske må bra av en dos sol men vadå, det är svårt att få en lika vacker bränna som Johannes och Emma som ständigt cirklar över molnen (piloter) när en annan kommer från det kalla landet lagom.. Vi firade nyår tillsammans med ett gäng från kyrkan som mitt värdpar lärt känna under tiden de levt här, mycket trevligt var det kan jag lova! Nästan alla fyrverkerier detonerade i luften och jag lyckades kamma hem pris för bästa outfit då temat för kvällen var grönt, se bilder=)

Dessutom tog vi tillfället i akt att ge amerikanarna lite utbildning i svensk finkultur, alltså fick de lära sig sjunga " Små Grodorna" och dansa runt stången, allt detta efter att fått förklarat för sig att sången endast sjung av barn och berusade vuxna runt en 10 meter hög uppochned-vänd penis. Sweden rocks! Nyårsdagen började med en låång sovmorgon följt av brunch med pancakes, juice, coffee and hela the tjofadderittan, följt av en löptur på ett spår lika platt som en saltöken. Skylten på området talade tydligt om att " Do not feed the Squirrels", men jag höll på att trampa på den som tryckte halvvägs in i en buske så en varning i den riktningen hade nog varit på sin plats också... Annars är det nu bara två dagar kvar tills skolan börjar, är smått nervös nu men det ska bli riktigt kul att träffa alla och sätta igång med det man velat göra så länge. Gröna firman känns fjärran vilket är mkt skönt=)

Till nästa gång, lev väl!